Det här med demokrati

Det här med demokrati

Av Hans Westerlund

Det är lite lurigt, det där med ordet demokrati. Östtyskland kallade sig för en demokratisk republik, men det är nog inte många i dag, som skulle tycka att det var en bra beskrivning. Så när vi hör någon beskriva sig som demokratisk, behöver vi ta reda på vad den personen lägger för betydelse i ordet. Det är långt ifrån säkert att den personen menar samma sak, som man själv gör.

Vissa människor vill ha ordning på sitt arbetsbord. De vill veta vad som är planerat under dagen, veckan, månaden. För vissa är ”så har vi alltid gjort” ett tungt argument för att man ska fortsätta på samma sätt.

Genom att positionera sig i en så stabil struktur som möjligt – historiskt och socialt – skapar de sig en identitet som de kan känna sig trygga i. Gränser är viktiga för att skapa ordning och begriplighet: runt husvagnen på campingplatsen, i ansvaret på arbetsplatsen, i vad som är vi och icke-vi.

Roller ska inte vara flytande, identiteter ska inte vara komplexa. Det man kan och förstår, är tryggt. Det man inte kan eller förstår, väcker ångest. Ja är ja och nej är nej. Tvivlet tiger still och man följer lojalt fattade beslut.

Då är det lätt att attraheras av en viss typ av demokrati.

I en sådan demokrati, är fackföreningars roll att hjälpa systemet att flyta på, att lyfta upp detaljer som inte funkar, så att man kan lösa dem på det sätt som är bäst för alla. Fackföreningar ska veta sina gränser och inte lägga sig i det, som de inte har med att göra.

Deras uppgift är egentligen inte att representera olika parter, för då blir de partiska, utan de ska vara en del av det välfungerande samhället, så att arbetsgivare och arbetstagare kan vara trygga i sina roller.

På samma sätt, ska inte kulturen lyfta fram motsättningar eller skapa konflikter. Kulturen ska skapa gemenskap, en känsla av sammanhållning och identitet. Den ska både skapa ett Vi och en stolt vilja att vara en del av detta Vi. Att provocera eller kritisera, är att splittra. Det är att hota ordningen och strukturen. Det är kaos.

Konsten ska bringa glädje, skönhet och en god känsla i bröstet. Inget äckligt som menskonst eller bögerier. Speciellt inte med skattemedel.

Historiens roll blir att legitimera och förankra detta Vi. Vad som faktiskt hänt i det förflutna, är ointressant. Historieämnets uppgift blir att påvisa rötter – inget annat. På museer ska man kunna se hur Vi har formats och växt fram som en gemenskap.

De konflikter som kan visas, kan möjligtvis handla om hur de som vill splittra oss, har besegrats, men där får inte finnas något ifrågasättande av Oss. Inget som skapar osäkerhet. Inget som visar på att gränser kan vara suddiga, identiteter skapade.

Tillit blir viktigt, i en sådan demokrati. Man måste kunna lita på sin granne, på tjänstemannen, på polisen. Och tillit kan inte finnas utan förutsägbarhet, för hur ska man kunna lite på den som går över gränser? Tar på sig fel kläder? Pratar ett språk du inte förstår? Tillber andra gudar? Hur ska jag som man kunna ha tillit till en kvinna, som inte beter sig som en kvinna? Hur ska jag som kvinna kunna ha tillit till en man, som inte beter sig som en man?

Tillit handlar också om att man ska kunna lita på att alla drar sitt strå till stacken. Att ingen latmask snyltar på andras arbete. Samhället är ett kontrakt med ömsesidiga förpliktelser; lite som relationen mellan feodalherren och hans vasaller. Det är genom uppfyllandet av detta kontrakt, som man får sina rättigheter.

Har man inte tagit sitt ansvar och gjort sin plikt, kan man inte heller gnälla om rättigheter, för det finns inga mänskliga rättigheter som du har gratis och utan ansträngning. Det är bara lata och snyltare, som tjatar om rättigheter, utan vilja stå upp för sin del av samhällskontraktet. Däremot kan den som har arbetat och skött sig, gå med stolt huvud och med hedern i behåll för att kräva att samhället uppfyller sin förpliktelse.

Och barn behöver fostran. Lära sig ordning och reda. Lära sig disciplin och att det lönar sig att jobba och ta sitt ansvar. Skolan ska vara en del av den fostran och inte hålla på med flumpedagogik och annat trams.

Det handlar inte om personlig utveckling, normkritiskt tänkande eller flummeri. För att lyckas i livet krävs hårt arbete och självdisciplin, annars blir barnet en bortskämd jättebebis som bara vill leva på bidrag och aldrig ta något ansvar för någonting. En som käftar emot eller som reser jorden runt och tror att hon vet bättre än vuxna.

Kriminalitet är ett mörkt kaos. Den hotar både ens personliga trygghet och den gemensamma, samhälleliga tryggheten. Den måste bekämpas, straffas, förskjutas, isoleras, dödas. Tjuven, knarkaren, rånaren har valt att stå utanför gemenskapen för att i stället parasitera på samhället. Det finns inga ursäkter för något sådant. Och de vet hur man utnyttjar svaghet, därför måste de bemötas hårt.

Man kan inte ha ordning, om det finns flera olika ordningar. Visst, i en demokrati ska man kunna ha olika åsikter, tycka olika, men det måste få finnas gränser. Falukorv eller fläskkorv i skolan, det är en sak, men vegansk mat? De som driver sådant, vill rycka upp ordningen med rötterna. De respekterar ingenting.

De gör ens mat till en fråga om politik. Att kunna ta en öl och se på fotboll med grabbarna, kallar de genuspolitik. De politiserar allt och driver sina egna partiska och egoistiska agendor utan hänsyn till vad som är rätt och bra för samhället.

Det Vi gör, är att förvalta tradition och upprätthålla det goda samhället. Hålla flaggan högt och se till att de som inte respekterar den, sätts på plats. Det är inte politik. Det är sunt förnuft. Men feminister, miljöradikaler, vänsterkommunister, intellektuella eliter och liknande typer, de håller på med politik. De vill skapa kaos och förstöra allt som är tryggt och stabilt.

Demokrati handlar då om ordning i samhället och ordning i familjen. Sammanhållning, tillit och gemenskap. Tradition och stabilitet.

Detta är ett sätt att se på demokratin. Jag tror att det kvittar om man ser sig som sverigedemokrat och en del av det svenska folket eller om man kallar sig taliban och ser sig som en del av den muslimska umman; jag misstänker att man i båda fallen tilltalas av den här bilden. Själv har jag en annan bild.

Content retrieved from: https://www.magasinetparagraf.se/nyheter/kronikor/197240-det-har-med-demokrati/.

Be the first to comment on "Det här med demokrati"

Leave a comment

Your email address will not be published.


*